bladspenat.blogg.se

Tankar om livet som mig med allt vad det innebär. . Blod, svett och tårar! :)

Pust

Publicerad 2017-10-19 21:25:01 i Allmänt, Diagnos, Hypersomni,

Operationen gick fint. Läkaren Torbjörn var en glad prick och vi lyckades få in några garv. Jag var visst inte en typisk patient på deras avdelning, de flesta andra har problem med att de svimmar. 

Nåväl, när klockan var runt 14:30 var jag klar. Blev utsjasad i cafeterian där en snubbe tvingades göra ostmackor åt mig. Jag skulle min själ inte åka hem utan lite fika. 
Sket sig med den fastedagen, med andra ord. 
Och så var det ju det där med bilen. 
Var tusan ställde jag den? I ett p-hus, det visste jag. Men jag pratade ju med pappa när jag parkerade...
Hittade efter en snirklig bana rätt p-hus. Nästa problem. Vilken våning? 
Försökte minnas hur länge jag gick i trappan. Inte länge. 
Testar våning två. 
Och se på fan, där stod (låg? Vad gör bilar egentligen?) Pärlan i all sim prakt och blinkade. Jag tryckte såklart frenetiskt på nyckeln för att hitta bilskrället. 
Jag had förstrött sett mig om efter någon slags betalautomat utan framgång. 
Tänkte att det där löser man väl när man kör ut. 
Icke!
Suck... fick lalla ut bilen framme vid bommen (alla bakom blev jätteglada, jag lovar) och började springa runt som en halshuggen höna. 
For på ett par människor som antingen hade månadskort eller själva letade efter en automat...
Det fanns en. EN!!! 
Men dock. Jag pröjsade, kom ihåg både biljetten och kortet, och skuttade (faktiskt) tillgjort och bekymmerslöst tillbaks till bilen. 
Och så ut. 
FAKKING MALMÖ!! Allt var för fan under rivning. Eller nåt. Navigatorn fick tuppjuck och jag hamnade på en cykelparkering vid en busshållplats. Inte helt lätt att vända där, kan jag säga. 

I ett svagt ögonblick hade jag (stressad som fan) bokat en tid samma eftermiddag för hjulskifte på dalbyvägen. Ja vaddå?! Hon ringde ju när jag satt i 110 på motorvägen utanför Lund med fyra koppar kaffe i muggen, stursk som tusan, och kände att 15:40 är ju huuur sent som helst!

Jag var framme 15:39. 

Då var det gjort! I år ska jag fanimej inte överraskas av halkan tillsammans med alla andra idioter. Jag ska glida runt på mina dubbdäck som en... ja, nåt jäkligt bra iallafall. 

Eftersom jag även ska in och opereras imorgon, i Ystad, så skulle jag ringa till OP idag för att få min tid. 
Jag skulle ringa mellan 13:30-14:30. 
Det gick inte, då jag var inlagd. 
Syrran hjälpte mig, och meddelade glatt att jag fått tid 07:15. 
I YSTAD!
Lord! 
Det fick inte att få ändrat. 
Lyckligtvis kunde Petra ha Tjalve över natten. 
Mange kommer hit ikväll och kör mig imorgon (jag fick i tisdags reda på att jag inte får köra själv. WTF??). 
Så efter hjulbytet har jag:
Kört hem
Gått i tvättstugan. 
Lämnat kläder till Tjalve. 
Gått i tvättstugan. 
Åkt till apoteket (jag SPRANG in fem minuter innan stängning. Descutan, för faaaan!), åkt till mamma och pappa (Carlos är där) för att hjälpa Carlos med spanskan. Carlos var ute och sprang. 
Där och då ville jag kasta mig ut för balkongen. 
Körde hem. Fick ett psykbryt och ett anfall av självömkan i garaget (stackars Pärlan). 
Tvättstugan. 
In i lght med torr tvätt. 
Iväg till mamma och pappa igen. 
Spanska med Carlos. 
Hem! 
Tvättstugan. 
Dammsugning. 
Mat! Pannbiffar, ris och mammas sallad. Inte en minut för tidigt. 
Och ett stort glas viiiiin. 
Jag ska fasta från 00, så det är lugnt. 

Snart ska jag in i duschen med mina kuliga blå svampar och skrubba min stackars desinficerade kropp. 
Sedan blir det bingen ftw!!




Kommentarer (0)

Lilla hjärtat...

Publicerad 2017-10-19 12:16:50 i Allmänt, Diagnos, Hypersomni, Medicin, Periodisk fasta,

Plötsligt befinner jag mig i en sjukhussal med fyra sängar och fem främmande personer, fyra av oss är iförda vita mjukissärkar á la Landstinget. 


Att köra till UMAS är en grej, att parkera är en helt annan. Men jag lyckades, och jag var i tid. Mest för att jag lämnade hemmet 80 minuter innan tiden för besöket. 

Jag fick skrubba mig och tvätta håret med spritdoftande svampar både igår och imorse. Lik förbannat var sköterskan här och skrubbade på mig igen. Misstrodd, uppenbarligen. 

Morgonen gick åt till att försöka logga in på skola24 (vilket fortfarande inte lyckats i appen, jag har fått göra det via chrome) för att frånvaroanmäla Carlos. De ringde från Kärråkra med en tid till röntgen hos Capio idag 10:15 (vilken han klarade utan anmärkning). 
Sedan skulle jag få tag i Carlos, hans morfar och berörda läkare. 
Mitt i detta ringer skolkuratorn angående ett möte (hey, varför besvara ett mail med ett mail, liksom). 
Sittandes på toa bokar jag (tror jag. Kanske?) in ett möte med henne på onsdag mellan besöket på BUP och utvecklingssamtalet på skolan. 
Kommer så på att Felix nämnt att han ska till tandläkaren för en sista justering av tandställningen idag och missar sitt matteprov. Jag måste anmäla frånvaron till skolan. 
Mög. Det skulle gjorts innan 08. 
Skjuter upp det ytterligare (nu är det f.ö. gjort) och kastar mig in för desinfektion i duschen. Och jag menar det. 
Håret är som svinto och huden som fnöske.
Myyyys. 

Fyra koppar kaffe fick plats i min termosmugg. 
Tänker att jag kan väl lika gärna fasta fram till middagen, idag är knappast en sämre dag än andra.  
Så nu ligger jag här. Med huvudvärk och kurrande mage, rapar kaffe och stinker som en trebarnsmorsa på dekis (ren sprit, alltså). 

Tänker att jag kanske ska sova lite. Det är i mitt fall lättare gjort än sagt. 
Om jag kan slita mig från att läsa tidningen, nu mär jag för en gångs skull har tid. 

Kommentarer (0)

Dag 5

Publicerad 2017-09-18 10:20:00 i Allmänt,

Jag har klarat mig i fem dagar. Över helgen och allt. Fantastique!
Än så länge kan jag inte upptäcka några direkta fördelar, bortsett att magen känns platt hela tiden, men den är ju tom så det är inte så konstigt.
Jag har ju inga problem med mitt blodsocker, kolesterol och liknande, så mätbara resultat kommer nog att utebli. Bortsett från de som Fitbit eventuellt kommer att presentera.
Helgen var Trelleborgshelg, med träning, skoinköp och- hör och häpna- sen frukost på Espresso House. Mange var inte fullt så motvillig som jag först trott, och det är rätt mysigt där om det inte är för mycket folk.
Ja, jag är en sådan skitstövel som uppskattar att slippa höra ungar som skriker och morsor som tjatar FRAMFÖR ALLT när jag är utan mina egna barn.
De gånger jag går och fikar med barnen så känner jag av dem först, och är det inte läge så får man faktiskt skippa det. Det ska vara en stund för lugnt och avslappnat umgänge, lite lyxig fika och fluffigt kaffe. För mig. Oss. Och alla andra i lokalen. Lite hänsyn för tusan.
Men bortsett de tämligen högljudda gubbarna (som blev fler och fler) vid bordet bredvid, så var det en alltigenom gemytlig upplevelse :)
STRONG- passet på morgonen hade gått kanon. Den 12/11 är det min tur! Då ska jag till Danmark och bli licensierad instruktör i STRONG by Zumba! IIIHHH!! Ska blir svinkul!
Helgen bjöd även på en lång promenad i solen, grillning på balkongen och försäljning av Anders KTM.
Och såklart Zumba i Sandby,

Så var klockan... T minus 1h 4min (T är matdags).

Jobbelijobb!
Kommentarer (0)
Zumba, fika, fitness, helg, hälsa, träning,

Dag 1

Publicerad 2017-09-14 08:19:00 i Periodisk fasta, Viktresa,

Jag fick ett ryck igår och bestämde mig för att det var dags att testa något nytt. Vädret suger och det mesta är lite för mycket rutin med mestadels dryga avbrott.
Att fokusera på något nytt piggar upp!

Efter lite efterforskningar så bestämde jag mig för att testa periodisk fasta, och se vad det ger.

Att ge kroppen mer tid för återhämtning låter inte helt fel. Åsikterna går kors och tvärs, och detta med att äta lite hela tiden är egentligen ingenting som vi borde pyssla med. Det skapar bara en ökad och konstant insulinproduktion, vilket på sikt och i för stora doser är direkt dåligt.
Så, jag börjar med att fasta mellan 20 och 12. Ungefär. 16 timmars vila ska vara lagom, mer är bättre.
Detta innebär i stort att jag inte äter något förrän det är lunch.
Att bryta fastan med en shake är nog närapå optimalt. Lättsmält, näringsrikt och enkelt.
Nu har jag ju de senaste två åren startat varje dag med en shake kl 06:30, så det lär ta ett tag innan kroppen vänjer sig. Fyra dygn ungefär, har jag hört.
Jag fick armbandet till min Fitbit häromdagen, så den kan jag börja använda igen efter tio dagars famlande i blindo.
Skämt åsido, men lite så känns det faktiskt när man är van dels att ha en klocka på armen att kika på ibland, och dels att kunna kolla sin puls, steg, förbränning osv.
Jag påstår inte att det är nödvändigt, men jag gillar det :)
Nu kan jag då dessutom se om jag får någon förändring i puls i vila resp träna, mitt sömnmönster osv. Ska bli intressant.

Jag vaknade väldigt tidigt av ett rytmiskt kurrande i magen, som vägrade låta mig somna om. Såklart.
Hungrig är jag, och det blir sådär kul att sitta med de andra och "äta" frukost vid nio. Brukar ju ta min första bar då.

Jag antar utmaningen! Och fick med mig Annika på jobbet också. Vi får se hur länge vi står ut :)

Kommentarer (0)
hälsa, kost, näring,

Vårkänslor!

Publicerad 2017-03-13 15:55:57 i Allmänt, Medicin,

Nu har jag varit helt utan medicinering sedan i torsdags, och det känns bra :)
Jag är givetvis lika sömnig som vanligt, men jag slipper det andra som medicinen medförde, och känner mig liksom ändå piggare i vaket tillstånd :P
 
Det kan ju ha att göra med vädret. Det är vår i luften. Kallt ute, men det känns ändå varmt på något skönt sätt. Jättenajs! I lördags var det kanonväder och jag var barnledig, så vi var ute och körde en bit. Det blev middag på Blentarps byakrog. Burgare med massoe av sallad satt som en smäck!
Jag hade dock trott att jag inte skulle äta mer på en vecka... i fredags hade vi konferens med innesälj på Utmaningarnas hus, och det medförde en massa gott krubb, vinst för mitt lag (igen) och mer mat på TT: Markus Vinkällare. Buffé. Jag åt bara oxfilé och tårta :P
Mådde lite illa efter det, men var framför allt förbaskat övermätt.
Det blev taxi hem till Mange vid 22, och så en film och bingen efter det. 
Helgen avlöpte utan krusiduller i hjärteroten, allt kändes som vanligt. Inget revolutionärt eller skräckinjagande.
 
Jag väntar fortfarande på remiss från Malmö, så att läsningen kan dra igång. Pust :)
Kommentarer (0)

Omedicinerad

Publicerad 2017-03-09 10:02:56 i Allmänt, Hypersomni,

Idag har jag inte tagit någon tablett alls, efter en veckas nedtrappning.
Jag är inte tröttare än innan, men slipper iallafall muntorrheten, även om den hjälpte mig att komma ihåg att dricka.
 
Jag väntar med spänning på kallelsen till hjärtmottagningen i Malmö, så att jag kan få den där mätaren. Hjärtat stökar och bråkar. Just nu så slårt det stenhårt och svider, och jag känner det som om jag rest mig upp för snabbt och har grus i ögonen. Och så har det känts i ett par minuter. Det är knepigt när det händer om jag är i ett telefonsamtal med en kund och försöker ta en beställning, då allt liksom svajar.
Jag har bestämt mig för att försöka registrera och beskriva precis allt jag känner, även om det nu råkar vara helt normalt för mig. Jag är ju van vid allt det här, och brukar inte ta någon notis om det, utan hanterar det.
Ibland kastar jag mig ner på en stol för att jag blir såååååå slut helt plötsligt, och det är ju helt sant...
 
När jag väl fått mätaren så ska jag regga precis varenda liten grej, så får vi se om det kan på visa något.
 
Svajet är kvar än, och fötterna känns som bly. Det sticks i dem, och de känns iskalla. Jag skulle allra helst lägga mig ner på golvet nu, men då hade jag somnat direkt.
Därför får jag stå kvar här, för om jag sätter mig ner för att bli av med svajet så sköljer den våldsamma tröttheten över mig, ansiktet domnar och hela kroppen bara vill sova. Och somnar ju då om jag sitter kvar. Så det går inte.
 
Gläääääh vad jag är trött.
 
Sov som ett troll gjorde jag inatt iallafall :) Fast det gör jag ju alltid.
Jag funderade igår på att jag aldrig någonsin - vad jag kan minnas - har känt mig "utsövd" eller "utvilad". 
Rastlös och trött på att sova, ja. Jag har alltid gått upp eftersom jag alltid haft en massa måsten, och även om jag inte haft måsten så är jag av den läggningen att man slösar inte bort en hel dag till ingen nytta för att sedan beklaga sig över att man inte har tid.
Det tjänar ju ändå ingenting till, jag blir inte mer utsövd om jag ligger kvar några timmar till.
Men jag fungerar sämre med för lite sömn, det är helt klart. Blir illamående och förvirrad. 
Jag har testat, både frivilligt och ofrivilligt under perioder.
 
Jag har även testat att sova en hel helg vid ett tillfälle, och det gick fint med några mat- och kissepauser.
 
Tänk vad skönt om man skulle komma tillrätta med allt detta genom en operation. För just den här defekten kan jag inte se har medfört några som helst goda effekter. Och att fibbla med hjärtat lär inte ändra så mycket i skallen.
 
Det vore skönt att slippa ha den där (bokstavligen) gnagande känslan i bröstet hela tiden, att slippa bli ångestsömning, att slippa somna när jag inte vill, att slippa frysa om fötterna (jag tror att det har ett samband, för när jag väl somnar så blir de jättevarma, det är när jag "håller mig vaken" som de är kalla).
Det är förresten också ett varningstecken... jag är nära sömn när fötterna är varma. Men inte alltid.
 
Den kallelsen kan få komma precis när som helst nu :)
 
Kommentarer (0)
Arytmi, Hypersomni, Medicin, VES,

Off!

Publicerad 2017-03-02 14:09:00 i Allmänt, Diagnos, Hypersomni, Medicin,

Nu har jag pratat med min neurolog, och vi har bestämt att jag ska trappa ner Ritalindosen i en vecka för att helt lägga av.
Jag ska sedan höra av mig när jag känner till resultatet av nästa mätning, och om det visar sig att det finns ett samband mellan hjärtat och tröttheten så tar jag itu med den biten, och ser om det helt enkelt försvinner.
Om man inte kan påvisa ett samband så får vi testa vidare.
 
Bra! Känns fint att kunna bli blodgivare igen :)
Kommentarer (0)

Morgonmys

Publicerad 2017-03-02 06:37:20 i Allmänt,

Jag har det oförskämt bra, som får se detta lilla troll varje morgon <3


Sedan att han knappt ser mig, det är en helt annan femma :) 

Ingen shake för mig, jag får ta min på jobbet. Ska lämna blodprover farande kl 8 idag. 

Vi åt frukost på Boijerts häromdagen. Vi hann precis innan de stängde halv elva. 

Och så var vi och fikade på Martins konditori på Möllan. Lite lagom fik sådär, med vanligt kaffe och vanliga bullar. Tjalve tog favoriten :)


Härliga ungar. 

Tjingeling!

Kommentarer (0)

Prover

Publicerad 2017-03-01 14:38:00 i Allmänt, Diagnos, Hypersomni, Medicin,

Igår var jag hos min hjärtläkare, Eva Hertevig. En mycket envis och noggrann typ.
Hon hade hittat ett eventuellt samband mellan mina VES och min trötthet. Eftersom mina VES uppträder i stort sett hela tiden och jag alltid är trött, och dessutom då jag blir sådär äckel- panik- sömnig- så är VES extra intensiva.
 
Men hon vill mer bevis.
Först bestämdes det att jag skulle operera in en liten manick under huden som registrerar allt, men så ringde hon nu för en stund sedan. Troligen använder man sig i Malmö av an annan apparat som man kan bära utanpå kroppen i en månad.
Så vi börjar där. Det blir väl bra tycker jag, sålänge jag inte förväntas stanna upp och skriva ner en massa grejer, för det fungerar sådär... och att vara intrasslad i sladdar i en månad känns inte heller optimalt.
 
Hon skickade medmig remisser för blodprovstagning. En massa olika, och så sköldkörteln igen. Det var mycket specifikt att den ena ska tas kl 08 och det andra kl 15, så om en timme beger jag mig till Öresundshälsan för provtagning, och klämmer in det andra imorgon bitti.
 
Det är mycket nu.
Utvecklingssamtal för Felix igår. Och så kardiologen på eftermiddagen. 
Blodprov idag. Och imorgon. Imorgon är det dessutom dags för neurologen. 
På fredag ska jag till tandläkaren. Förra veckan var jag på cellprovstagning. Nästa vecka ska jag på hälsoundersökning och utvecklingssamtal med Tjalve. Veckan därpå ska jag lämna in bilen. Och så måste jag boka tid för besiktning och ordna med det. Byta en lampa över registreringsskylten.
Förmodligen får jag nya piller utskrivna av naurologen som jag ska börja laborera med.
 
Och så undrar jag varför jag inte hinner med/orkar att göra nya koreografier till mina pass :P Inte så jättekonstigt egentligen kanske.
 
Och så har jag ju såklart min Magnus som fortfarande är sjukskriven, och vi vet inte vad det är han har, eller hur han ska bli av med det.
Jag försöker att hålla fokus på det som är viktigt. Mig och min familj och våra åtaganden.
Allt annat får faktiskt vänta. Jag har inte lust att ta in en massa annat för tillfället.
Orkar att gå på Tabata på måndagarna (jag vet att alternativet är att vara sömnig hemma), men alla andra möten, event och grejer förutom zumban och barnens skola och fritid får faktisk vara.
Jag är bara en människa, med ansvar för mig själv och tre oskyldiga som ska lida så lite som möjligt av omständigheterna. 
Och jag tycker att jag klarar av det hyfsat. Visst får de göra saker som andra barn kanske "slipper", som att ta sig till och från träningarna i byn på egen hand (de stora barnen på 12 och 16), diska, dammsuga, handla något ibland, men jag tycker inte att det är hela världen.
 
Jag försöker få dem att förstå att i en familj eller en grupp så måste man hjälpas åt, och dra sitt strå till stacken. Man lämnar inte sin disk i vasken, eller matbordet fullt av smulor. Man plockar undan efter sig, och ibland även efter andra, om det finns ett behov.
Jag påstår inte att detta går som en dans på rosor, det är en daglig kamp och det blir mycket tjat, men det blir iallafall gjort större delen av tiden.
 
Men den här förbaskade medicinen... jag beskrev för Eva hur jag mår av Ritalin. Hur trött jag är, och att jag är konstant hungrig, en aning ofokuserad och blir ganska lätt irriterad (eftersom jag känner mig konstant utsvulten). Hon tyckte att det var väldigt märkligt eftersom det är en slags speed, som hon kallade det, och har använts som bantningspreparat eftersom det hämmar aptiten.
 
Detta kan inte hon göra något åt, utan det ligger på neurologens bord. 
De har bestämt att de inte kan hitta något fel på mig och skiter i att hitta orsaken till min trötthet. Där ligger fokus istället på att behandla symtomen.
Och detta är så jäkla mycket tvärt emot vad jag tycker.
Men jag ska låta dem hållas. Kanske hittar vi något som funkar. 
Massören var här idag ÄNTLIGEN och fick höra det senaste. Han är också av en annan skola, och tipsade om att testa att tillföra 1 krm salt om dagen under en period, bara för att se om det har någon effekt. Han berättade även om en sorts djup meditation, en självhypnos, som han själv börjat träna upp och som jag tänkte att jag skulle kunna testa. Det lär ju inte skada iallafall.
 
Och så alla dessa människor.... när man försöker förklara, som på pekar att de minsann också är trötta, att de också har somnat, att de, att de.... då brukar jag säga att om det påverkar deras liv så mycket så bör de kanske kolla upp det, det kan finnas hjälp att få, men NEJ det är helt NORMALT att vara TRÖTT...
 
Fan vad jag önskar att de hittar något. Inte bara för att jag gärna vill bli av med det, utan även för att få känna att jag faktisk hade rätt. Men det är klart jag har.
Eva pratade om att extraslagen (VES, kolla upp det här http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=2301) kanske klipper effekten av det ordinarie slaget, så att det inte ger puls. Det förekommer, men sällan på så unga människor. Det är det vi ska kolla upp under lupp nu.
Hon frågade också om besvären blivit värre med tiden, efetrsom mina VES ökar med varje mätning.
När jag var gravid så hade jag bara ca 900 på ett dygn. Det är inte så konstigt eftersom jag inte har några vid belastning.
Förra mätningen för ett par veckor sedan visade på 21 000 extraslag per dygn. Det är 20%.
Jag vet inte om det blivit värre. Jag har vant mig vid att vara trött.
 
Alla känner väl igen känslan när klockan ringer. Man tänker att "Gud, jag har nog aldrig varit såhär trött i hela mitt liv". Så känns det varje dag. Så jag vet inte om jag är tröttare, eller om det "bara" känns så. Hela dagen.
 
Den där akuta morgontröttheten försvinner efter en stund och kommer bara tillbaka när jag varit för passiv ett tag. Då gäller det att aktivera sig. 
Man vänjer sig vid att vara trött. Det blir ett normaltillstånd och en del av mig. Det på verkar inte mitt sätt, utan det är grunden till det. Varför är jag så glad och pigg och sprallig? För att annars tuppar jag av.
 
Möte. Bio. Kurs. Utbildning. Bussresa. Bil. Cykel. Tåg. Parkbänk. Inne. Ute. Gräsmatta. Sittande. Stående. Liggande. Cyklandes. 
Det spelar liksom inte så stor roll, jag bara somnar.
Men det är något jag lärt mig hantera genom att vara aktiv, sprallig, närvarande, på gång. Hela tiden.
 
Ska bli kul att höra vad neurologen säger imorgon.
Fan vad hungrig jag är :P
Kommentarer (0)

Puuh...

Publicerad 2017-02-22 10:41:56 i Allmänt, Diagnos, Hypersomni, Medicin,

Idag känns det bara konstigt. Hjärtat rusar, mina rörelser är ryckiga och jag "zoomar ut". Får inte riktigt luft, det trycker i bröstet.
Torr i munnen, en märklig huvudvärk. Jag som aldrig har huvudvärk. Smått illamående. Iskall om händer och fötter. 
Och så den förbannade hungern! Hungrig och sugen precis hela tiden. Så taskigt :/
 
Behöver jag säga att jag är trött? Fatalt trött.
 
Känner mig i det närmaste bakis när jag tänker efter. Tung i huvudet.
Förbannade piller. Snart tre veckor har jag knaprat i mig dem. De har kostat tusen spänn och inte gett mig ett skit i utbyte hittills.
 
Förutom det så känner jag mig inte lika lat idag som tidigare i veckan. Känner mig mer motiverad. Eller så är det bara så att min vilja är så jävla stark att jag inbillar mig att jag är med motiverad, eftersom jag liksom måste. Har ju pass ikväll. Inbillning eller inte, huvudsaken är att det funkar.
Kommentarer (0)

Det ljusnar...

Publicerad 2017-02-20 14:01:42 i Allmänt, Diagnos, Hypersomni, Medicin,

Jag fick svar från 1177 på fredagen. Då hade jag dragit i mig dubbel dos Ritalin på morgonen och kände ingen skillnad alls.
Svaret kom från en sköterska som framförde att min läkare var på semester och att hon rekommenderade mig att fortsätta med medicinen enligt ordination tills läkaren kontaktar mig den 2/3, och att det inte är vanligt att man blir trött och hungig av medicinen.
 
Jaja, jag återgick till den vanliga dosen.
 
Imorse kl 06 låg ett brev från Region Skåne på dörrmattan. Det skickades den 13/2 från min hjärtläkare.
 
JAg har tagit långtids -EKG vid ett antal tillfällen, och gjort som man ska, dvs registrerat när jag känner av hjärtklappningarna samt vad jag gör just då.
Nu hade hon bett mig att registrera när jag känner att jag håller på att somna istället.
 
DÖM av min förvåning när hon nu upptäckt att när jag håller på att somna så har jag ovanligt mycket extraslag.
 
Jag ska dit och prata med henne nästa vecka, det ska bli spännande. Äntligen någon form av samband!
Lite snabbt räknar jag då också ut att dessa piller- som ska öka vakenheten- även påverkar mitt hjärta och ger fler extraslag. Detta har vi pratat om innan, så det visste jag.
Tänk om det är slagen som gör mig sömnig! Det vore ju himmelskt att bara ha ETT bekymmer att lösa.
Nu känner jag lite att det är upp till mig att försöka synka neurolog och kardiolog, så att de kan snacka ihop sig och komma fram till något piffigt.
Jag har snokat runt lite efter behandlingar av extraslag, och inte hittat något som verkar särskilt lovande förutom en operation, där man bränner bort de små kärlem som tjuvkopplar sig själv så att de inte kan.
Låter enkelt, och ska vara ganska odramatiskt, men tanken på att de ska lalla runt och bränna mitt hjärta känns lite läskig.
Fast det där vet jag ju ingenting om ändå, vi får se vad som händer.
Just nu är jag bara glad att Tjalve kommit hem och är glad och fin, att jag har ett badkar att krypa ner i och en hyfsat fungerande vardag.
Även om jag är tröttare och yrare än vanligt, rätt så trög, glömmer saker, mår lite illa av att det är rörigt och känner att jag ska börja böla så fort jag stöter på motstånd. Som vanligt när man är övertrött.
 
 
Jag tror att de allra flesta känner igen känslan, när man bara ha fått två timmars sammanlagd sömn en hel vecka i sträck. Vad det gör med den kognitiva förmågan, kroppsspråk och måendet.
Så känner jag hela tiden just nu. Ganska jobbigt faktiskt.
Särskilt som resten av världen och livet trallar på som vanligt. Jag kan inte lägga mig på en hög av kuddar med en filt över huvudet tills det går över. Tyvärr.
 
Kommentarer (0)

Over and out!

Publicerad 2017-02-16 14:31:11 i Allmänt, Diagnos, Hypersomni, Medicin,

Det känns inte okej att bli så här trött av uppiggande medicin... taskigt. 

I tisdags hade jag ingen träning, ingen Tjalve att gå på simskolan med, ingen Magnus att fira alla hjärtans dag med och inga barn som var intresserade av något som helst umgänge. Vi hade pratat om att gå på bio, men de visade ingenting som verkade lämpligt för oss alla tre. 
Så jag gick och lade mig halv nio. Somnade som en björn och sov hela natten (med undantag för när ungarna lade sig och började skräna). 
Inte var jag piggare dagen efter för det.  

Det känns tråkigt det här. Inte som i somras med modiodal. Jag har ingen ångest eller så. Men jag är liksom... slutshasad. 
Var på ett läkarbesök i morse och åkte sedan till jobbet. 
Tyckte inte att något blev gjort. Det är lite svårt att beskriva. Känns som om jag har blivit dum i huvudet. 
Åkte hem vid halv ett. Då hade jag pratat med pappa någon minut som ringde från Kanarieöarna för en liten lägeskontroll. 
När jag kom hem så kollade jag luren innan jag gick ur bilen, den hade plingat till. 
Satt och fingrade med den, och plötsligt hade det gått 45 minuter. I bilen. 
Helknäppt. 
Nu ska jag försöka ta hand om tvätten från igår och sedan lägga mig. 
Jag har försökt få tag på min läkare, skickat mail via 1177 i förrgår,  men inte hört något. 
Hur är det möjligt att jag blir trött och hungrig av tabletter som ska göra mig pigg? Som har aptitlöshet som en vanlig biverkning? 
Verkar helt sjukt. 
Ska bli skönt när Tjalve kommer hem iallafall. Så att jag har någon att krama som inte slingrar sig hela tiden :) Det behövs. 

Kommentarer (0)

En vecka...

Publicerad 2017-02-10 16:33:49 i Allmänt,

Joråsåatteeeeeh...
i en vecka har jag nu knaprat Ritalin 20 mg. Idag ökade jag enligt ordination dosen med ytterligare 20 mg mitt på dagen.
 
Jag vill nog påstå att jag inte fått ett spår av önskad effekt. Jag ska bli mindre trött, och en vanlig bieffekt är aptitlöshet.
Jag är lika benägen att somna på stående fot nu som tidigare, och har aldrig varit hungrigare! Konstant sug i magen. Lite drygt.
Jag tror dock att den extra skjutsen idag vid lunch hade viss effekt. Jag glömde logga in på slingan i två timmar, skrev fel siffror på ett papper när jag skulle hämta ut ett paket på posten (8168 blev 6186) och har varit över kag rätt så vimsig nu på eftermiddagen. Och ÄNNU hungrigare!
På kvällarna har jag även slagits av en diabolisk trötthet. Det har kommit krypandes, och plötsligt är jag så trött att det är jobbigt att prata utan att sluddra.
 
 
Det kan ju ha ett samband, men efter en djupgående självanalys vågar jag nästa säga att det inte har med tabletterna att göra.
Jag har i hela mitt vuxna liv skapat egna verktyg för att hantera min trötthet. Genom att vara aktiv.
I skolan förde jag alltid vilda diskussioner, satt längst fram (eller längst bak och förde vilda diskussioner med klasskompisarna när jag inte skulle). Hållit igång på kvällarna, först med att hänga med polare på café, sen genom att arbeta kvällstid på restaurang, och så fick jag ju barn... då går all energi till dem när de är vakna, och när de lagt sig så går den till saker som att städa, läsa post, byta lakan, skicka mail, prata i telefon, träna, göra koreografier, spela gitarr... för om jag bara sätter mig ner och gör ingenting så somnar jag. Fastän jag inte behöver sova. Och det är ju förbaskat bortkastad tid, tycker jag.
Denna veckan så har min lilla energitjuv- likaledes energigivare- Tjalve varit på semester med mormor & morfar. Kan kanske ha med saken att göra.
Jag vet inte säkert, det lär vi märka när han kommer hem om inte annat.
 
Så är det iallafall äntligen fredag, och Eslövshelg. Skönt och jobbigt på samma gång. Blir markservice för hela slanten för min del :P Och så en massa mys, god mat och hygge i största allmänhet, såklart :D
 
Kommentarer (0)

Separationsångest och Ny medicin

Publicerad 2017-02-02 22:42:00 i Allmänt, Hypersomni, Medicin,

Ååååh imorgon åker han! Min lilla älskling!! 

Eller på lördag morgon. Tjalve ska till Kanarieöarna med mormor & morfar :) 
Lyckligtvis så slipper jag lämna honom. Vi säger hejdå på fritids som vanligt och jag kommer att låtsas som ingenting och försöka att inte storböla i bilen på väg till jobbet. 
Han har packat sin väska alldeles själv. Jag hämtade sakerna och vek dem (han ville först vika själv men det var inte så effektivt) och han lade ner dem. 
Han har fått en liten kavaj som han gärna ville packa ner och ha som tunn jacka :)
Gullunge <3
Nu ligger han och snusar i min säng. 
 
Neurologen ringde idag, sådär sex månader efter undersökningen. Hon undrade varför jag ville sluta ta medicinen jag fått (modiodal, som jag slutade med i juli), och jag förklarade igen om ångesten, nedstämdheten och nervositeten som den gav mig när jag trappade upp den pga utebliven effekt. 
Hon skrev ut Ritalin 20 mg kapsel åt mig, så ska vi se vad de ger. 
Detta samma tabletter som Carlos började med när han fick sin diagnos, och som vi fick byta pga biverkningar (ilska, ångest mm). Så vi får väl se vad det ger. 
Sömnlabbet hade inte visat på någon narkolepsi iallafall, men att jag är trött råder det inga tvivel om. 
Idiomatisk hypersomni. Än så länge. 
Huga! Vi får väl se hur det känns imorgon efter första tabletten. 
Kommentarer (0)

Lättflörtad

Publicerad 2017-01-10 21:15:36 i Allmänt,

Tjalve snarkar. Det är ett konstaterat faktum. 

När Tjalve snarkar så kan inte Carlos sova. Det är ett bekymmer. Carlos blir grinig och dessutom arg på Tjalve, som lovar dyrt och heligt att han ska sluta snarka, och att han gör så gott han kan. 
Så har det hänt ibland att han får sova hos mig. 
En lite passande ursäkt för att jag ska få ha lite extra Tjalvemys, absolut. 
Jag menar- min säng är ju stor och halvtom 10 nätter av 12, så varför inte?
Men så har det också varit en väldigt mysig tanke, mysigt att krypa ner till den varma lilla kroppen som snusar, klappa på den lilla kinden och känna små händer som trevar efter mina... händer? 
Där spricker det. 
Jag vaknar hur många gånger som helst under natten av att någon pressar en häl mot min mjälte, trycker sina knän mot mina njurar eller tår i mitt öra. 
Trasslar in sig i mitt hår. Sparkar av sig täcket så att jag fryser (jag har ingen inbyggd kamin som vissa andra), försöker åla in i min pjamas om jag råkar ha den på mig och lägger sig på tvären med ena låret över min hals och en panda i armhålan. 
Det blir jobbigt att sova, liksom. 
Så bestämmer vi att inatt, så ska alla ligga i sina egna sängar. Jadå, inga sura miner, det går fint. Det är ju ändå långt dit...
Igår var en sådan natt. 
När vi körde hem från träningen via Ica för att hämta ett paket, så känner jag hur Tjalve sträcker fram sin panda och lägger på min axel när jag kör. Jag gosar lite med den, och den gosar tillbaka. 
-Hörde du vad han sa? Frågar Tjalve. 
-Nej, det gjorde jag inte, svarar jag. 
-Jag tror han säger det igen *mummelpipgruffa*
-Jag hör inte. 
-Okej, men han frågar om inte han skulle kunna få sova i din säng inatt....
-Men lilla Pandan, ska du låta Tjalve sova alldeles ensam då? Frågar jag och riktar mig såklart mot pandan. 
-Jaaaa, han har fler små vänner i sin säng, så det är ingen fara, svarar "pandan" med sin lilla Tjalveröst. 
-Jaha, svarar jag, jo men dåså. 
-Eller.... säger pandan- eller så skulle ju Tjalve kanske kunna sova tillsammans med mig.... Och dig. I din säng....?

-Det tror jag inte att Tjalve vill, försöker jag smått övertalande intala pandan. 
-Jooooodå, det vill jag gärna! Om jag får? Säger Tjalve med sin helt vanliga lilla Tjalveröst. 

Suck. Jag är såld. 

Och som om det inte var nog med det, så ligger han där nu igen. Snarkofagen <3 

Snipp snapp snut, så var sagan (långt ifrån) slut. 

Kommentarer (0)

Ett nytt år!

Publicerad 2017-01-02 14:46:31 i Allmänt,

2016 har varit innehållsrikt på många sätt. 

Felix har slutat nian och börjat på gymnasiet. Han kom in på sitt första och andrahandsval, och har dessutom bytt skola och testat två gymnasieskolor. 
Carlos har fått sina första betyg (som var en trevlig chock). Han har dessutom fått glasögon, hamnat i målbrottet och blivit ganska stor. 
Tjalve har slutat på dagis och börjat i nollan, tappat två tänder, gått på sin första fritidsaktivitet (simning), lärt sig cykla. 
Jag har varit på min första mc- semester, haft min första sjukskrivning, min första sjukhusvistelse och utredning, korrigerat synfel (glasögonfri, jejj!!), hittat min trivselvikt och hållit den. 
Vi har flyttat. Igen. 
Jag har fått min sämsta löneökning någonsin. 
Plus och minus, med andra ord. 
Ändå ganska bra, tycker jag. Det har inte varit enkelt, men vi har tagit oss igenom allt. 
Detta året blir också spännande. Jag får hela min semester (slipper ta hälften som sjukskriven) och kommer att ha tid med barnen till sommaren. 
Barnens far ska ansöka om skuldsanering igen, och att betalningar av underhållet funkar kommer att vara helt avgörande för honom. Det kommer att bli minst sagt intressant. 
Jag fortsätter med mina zumbapass på Gladan i Eslöv och byahuset i Sandby. 
Tänker dessutom träna lite STRONG på lördagarna i Trelleborg :)
Och så Tabata med klubben i Eslöv på måndagarna, även det vill jag gärna hinna med, iallafall de veckorna då jag inte tränar STRONG till helgen. 
Tjalve ska fortsätta med sin simning, han har nu avancerat till Grodan och ska träna på tisdagar kl 18. Carlos ska inte fortsätta simma utan börja på fotboll istället. 
Felix vill inte vara kvar på taekwondon längre, han tycker att det har blivit tråkigt på träningarna. 
Jag har betalat för hela vårterminen redan, så han får genomlida. 

Mina föräldrar har köpt en lägenhet här i Eslöv som de nu ska renovera och flytta in i till våren. Då blir mamma pensionär/heltidsmormor. Yes!! 
Så det är redan ett händelserikt år vi har framför oss. Jag tar dagarna lite som de kommer. Önskar fortfarande att jag kunde arbeta lite hemifrån så att jag fick mer tid hemma och mindre tid i bilen, men det är bara att gilla läget. 
Det är väl med tid som med pengar, den räcker aldrig till oavsett hur mycket man får. 
 

Vi hörs!! 

Kommentarer (0)

Dag 14

Publicerad 2016-10-18 10:40:21 i , Viktresa, Ögonlaser NoCut,

Idag ser jag riktigt suddigt. Det gör inte ont, men allt är bara sudd.
Inte som direkt efter operationen, jag kan ju se, men det är som att ha på sig grumliga linser.
Det är inte som när man glömt glasögonen, det blir liksom inte bättre av att jag kisar eller håller saker närmare.
Det är främst ljusa saker som blir suddiga - skärmar, lampor, strålkastare... idag fick jag köra till jobbet i mörkter iförd mörka solbrillor, för att inte bländas av strålkastarna i backspegeln :P
Jag misstänker att det är hornhinnan som är suddig när den nu läker.
Träningen har gått bra, svetten har inte svidit mer än vanligt i ögonen :P
Jag har fortfarande inget smink på mig, och tycker att jag liknar min mamma mer och mer för var dag som går :D Hahahaha!
I övrigt är allt bra... jag var på bio i lördags, och det gick fint. Kollar på film och teve funkar, men det har jag ju aldrig tid för ändå.
Värre att messa och hålla på med datorn. Lyckligtvis så hittar jag oftast tangenterna utan att behöva se vad det står på dem :P
Jag har gjort slut på en flaska ögondroppar, och har skaffat två till. Förra veckans ögontorrhet gjorde mig galen, så jag har köpt riktiga värstingar... just nu något som heter blink intensive tears PLUS, som är en flytande gel... tror att den är bra, jag känner inte av samma obehag alls som förra veckan, men det har säkert med läkningen att göra.

I övrigt så känns det bra att träningen är igång på riktigt! Jag har inte vågar scanna mig på ett par veckor nu, får ta och göra det på fredag. Jag har slarvat lite mycket den senaste tiden, men bara till helgen, så det bör inte innebära några katastrofala följder... hehehe. 

Lite knepigt är det nu iom att jag inte käkar p- piller längre, det där med hormoner, pms och andra läskiga grejer påverkar både känslan av fläskighet och vätskeansamlingar, så jag får ju jämföra mig med mina resultat fyra veckor bak i tiden... kanske vore det ändå smartast att bara scanna sig en dag i månaden. 

Jag har min fantastiska app Woman Log, där har jag stenkopll på min cykel, så där borde jag se vilken dag som kan lämpa sig bäst.

Och så har jag fått napp på min önskan att byta lägenhet! Vi trivs bra, men det är lite tajt hemma. Jag har fått kontakt med ett äldre par som sitter i motsatt situation. De bor ett par hundra meter från mig, på bottenvåningen och har en hörntomt. Fyra rum... samma hyra :P

Vi får se!!

Very well, fortsättning följer!

Kommentarer (0)
NoCut,

Dag 12

Publicerad 2016-10-16 20:50:52 i ,

Idag är det söndag och dag 12 efter min ögonoperation.
Denna veckan har jag jobbat som vanligt. Det har varit sjukt jobbigt tidvis. Dag 6-8, alltså måndag- onsdag så var mina ögon galet torra. Jag fick droppa var tionde minut, och det räckte inte ens. Luftkonditioneringen på jobbet gjorde inte saken bättre.
Men sedan i fredags sp känns det helt ok.
Jag ser sämre igen. Det är lite irriterande, även om jag vet att det kommer att rätta till sig.
Jag tar mina droppar mot infektion tre gånger per dag och tårersättning ca en gång i timmen. Och så salvan till natten. Lite läskigt bara.
Men det går framåt!

Kommentarer (0)

NoCut ögonlaser

Publicerad 2016-10-11 14:09:00 i , Ögonlaser NoCut,

Då är operationen och den värsta tiden efter (hoppas jag) över.
Jag skriver ett inlägg om allt hittills.
 
Förundersökningen
Denna gjordes tre veckor innan operation, men jag fick en tid redan veckan efter. Mottagningen var fräsh och fin, läkaren seriös och kunnig, bra på att förklara. Det kändes proffsigt och bra. Jag fick information om vad som kan förväntas, om eventuella komplikationer, efterkontroller mm.
 
Dag 1- Operationen 2016-10-05
Allt går fint, och jag ser bättre när jag lämnar kliniken än när jag kom dit.
Jag tog ledigt och fick en tid på förmiddagen så att jag skulle kunna ta tåget dit.
Det var fint och soligt ute.
Jag fick först sitta ner och vänta en stund. Mottagandet var som sist trevligt och bemötandet proffsigt.
Efter en stund blev jag kallad in till en sköterska i ett stort, ljust rum, som gick igenom allt med mig igen.
Hon gav mig en påse med mina droppar, piller och salvor, samt en lugnande tablett inför själva operationen.
Vi gick igenom alla grejerna hon lagt i påsen, och bockade av dem på en lista.
Sedan fick jag sitta ut och vänta igen.

Här har jag fått lugnande, och mår rätt så bra :P
 
 
 
Så blev jag kallad till en läkare i samma run som jag gjort förundersökningen. Han var trevlig och skojade lite, han förstod att jag var lite nervös, men fick mig att känna mig lite lugnare med sitt avslappnade sätt. 
Vi pratade igen om vad som skulle utföras, vad som kunde korrigeras och han upprepade vilka förväntningar man har på operationen.
Sedan fick jag sitta ut en liten stund, innan en sköterska tog mig till en liten hall utanför operationsrummet. Där fick jag hår- och skoskydd.
Nu är det dags!
 
 
Sedan kom läkaren, och vi gick in på rummet.
Där fanns en brits jag skulle ligga på med en jättemaskin i huvudet. "Kudden" vad skålad så att jag skulle ha stöd. Det var ganska dämpad belysning i rummet med hysteriskt starka lampor på operationsmanicken, som stack i ögonen.
Jag fick bedövningsdroppar i två omgångar av sköterskan medans läkaren knappade på datorn till maskinen och pratade lite med sköterskan. Läkaren satte in en tång för att hålla undan vänstar ögats ögonlock så att jag inte kunde blinka. Den stora manicken kom närmare och jag tror att den hade två grejer som det kom ånga ur för att hålla ögat fuktigt, men jag kände inget.
Så skulle jag stirra in på en grön prick för att maskinen skulle mäta något.
Sedan var det dags.
Läkaren häll i mitt huvud så att jag inte skulle ligga snett, och pratade med mig genom operationen. Det gick fort, kanske 40 sekunder per öga.
Det fräste som tomtebloss och luktade bränt hår. Jag skulle bara ligga still och stirra på den gröna pricken.
Så var det klart!
Läkaren svabbade av ögan, och sköterskan spolade med iskallt vatten. Brain freeze!!
Ocjh så samma veva med öga nr två.
 
När allt var klart fick jag ta igen mig i ett mycigt rum med fika, och sedan sade jag hejdå och åkte hem.
Sköterskan från första rummet, med medicinerna, kom in och tittade till mig och önskade mig lycka till.
    
 
Vilorummet. Väldigt mysigt.
 
 
Direkt efter operationen!
 
 
Jag tog tåget hem och hämtade Tjalve på fritids.
Då hade det börjat bli ordentligt besvärligt med ljuset, jag kände mig bländad.
Vi kryssade fram i de skuggia partierna vi kunde hitta, i den strålande solen fick jag gå med armarna framför ansiktet som en ljusskygg vampyr :P
 
Väl hemma ordnade jag middag (någet Felix lovat att göra...) och sedan kom Magnus hem till mig, och vi åt.
Jag har en mask med gelékulor i som man sätter för ögonen och har runt huvudet med ett gummiband. Den har legat i frysen i ett år och väntat på rätt tillfälle, vilket visade sig vara nu.
 
Vi hängde i soffan, jag låg och blundade med masken och slötittade lite på teve. Tror att det kanske var
"I huvudet på Gunde Svan" med Anders Eriksson, som Mange gärna ville se.
Jag hade bäddat med täcke och kudde i soffan, och var laddad med pjamas och allt.
Jag sov som en gris när programmet började.
Så vaknade jag till, fick barnen isäng, och Mange åkte hem.
Laddade med ögondroppar, värktabletter och nässpray.
 
 
Dag två - torsdag
Torsdagen var en dimma. Jag tror att jag sade till Tjalve "Men jag kan inte se!" minst hundra gånger när han ville visa mig något eller ha hjälp.han fick lära sig klättra i skåpen, hämta dricka och göra smörgåsar helt själv. Det gick finfint.
Carlos skötte sig själv på morgonen Jag och Tjalve bara latade oss.
För en gångs skull ville ungen inte sitta och hålla på med iPaden, utan han ville hellre pyssla och baka.
Jag kunde inte se på en skärm. Kunde knappt öppna ögonen. De rann och rann, och känslan av starkt bländande ljus var ganska påträngande och vidrig, det hjälpte inte ens att jag blundade.
Vi rullade ner i hela lägenheten och hade bara små ljus tända.
Jag lyckades hitta en serie med klipp till Tjalve på paddan som visade hur man vek en massa Origami, så han beväpnade sig med sax, tejp och papper och skred till verket.
Jag satt med honom med min ögonmask och drack té, sedan gick jag och lade mig igen, och gick bara ur sängen för att gå på toa eller mata Tjalve.
Han sprang runt i mörkret med sina pappersfigurer och levde rövare, men jag kunde ju glädja mig åt min sk idiopatiska hypersomni- så fort jag blundar så somnar jag. Oavsett vad.
 
Carlos tog hem en kompis och jag glömde laga middag. Sedan somnade jag om och glömde lägga barnen. 
Fixade det lite hafsigt, tog droppar och piller och lade mig igen.
Tårarna rann så att kudden blev blöt, men jag hade faktiskt inte alls ont.
  
 Morgon och kväll dag 2. Det går inte 
att öppna ögonen mer- det käns som att 
jag ska blända sönder dem.
 
 
Dag tre - fredag
Jag vågar mig ut en kortis och ögonen slutar rinna.
Fredagen började likadant som torsdagen. Ögonen rann, massor av t´r, tända ljus i en mörk grotta.
Rätt mysigt.
Efter lunch så vågade jag och Tjjalve oss till Salle för att handla lite. Jag med solbrillor och solhatt, han i drakdräkt och foppatofflor. Han höll mig i handen och ledde mig, jag gick ock kisade och blunade om vartannat.
Det gick finfint, men det var jobbigt för ögonen.
Väl hemma så började jag laga middag så smått. Felix hade lovat att hjälpa mig med middagen de tre första dagarna efter operationen, men det hade han visst förträngt...
Potatisgratäng tar tid. Och jag vägrade hacka lök, så allt blev lite sådär. Men den baconlindade fläskfilén var iallafall ätbar, med riktigt smarrig gräddsås.
Resten av dagen höll jag mig i soffan, motstog frestelsen att lägga mig i sängen.
Jag hade optimistiskt nog bokat tvättstugan, men det var bara att glömma.
 
Så kom familjen hem, vi käkade och den bländande känslan avtog allt mer.
 
 
Morgonen dag tre. Sedan blev det bara bättre. 
 
Dag fyra- lördag
Jag kan ge mig ut tack vare grått väder, och får städat lite.
Den obehagliga känslan av att bländas är nätan helt borta till kvällen.
Det kändes bättre på morgonen. Ögonen rann inte lika hysteriskt och jag kunde faktiskt öppna dem utan att rädsla över att de skulle bländas ihop till små russin.
Barnen skulle iväg med pappa och syrran med familj för lite äventyr på Kungsbygget. Jag vågade mig inte på något sådant, och Manges rygg tillåter det inte heller.
Så vi tog det lugnt hemma. Jag vågade mig på att dammsuga och moppa, det tog halva dagen, sedan tog vi en promenix ner till stan och tillbaka. Det var mysigt och gick hyfsat med solbrillor, det var ganska grått och regnigt 
Sedan kom vi hem, snodde ihop en Budapeststubbe som Felix önskat sig sedan han fyllde år, och när barnen kom hem så fikade vi och hade lite mysigt.
Nu var den bländande känslan nästan helt borta!
 
Dag fem- söndag
Idag ser jag riktigt bra, och är bara lite ljuskänslig. Nu ska linserna ut!
Salva och nya droppar.
Idag var i stort sett en vanlig söndag, men pauser för ögondroppar. Vi tog en promenix till ICA och en sväng inom nya lekplatsen i Trollsjön.
 
    
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Promenix  med besök i Trollsjön
 
 
 
Mange beställde köttbullar med kokt potatis och gräddsås, och vi rundade av helgen med äppelkaka och över en liter vaniljsås :P
Till kvällen innan jag lade mig så skulle bandage-linserna ut. Det var läskigt, de satt som berget och jag var rädd att peta mig i ögat på "fel" ställe. Men ut kom de.
Och med det uppstod en smått skavande känska. Jag skulle smörja med en ögonsalva, som innehöll vaselin och paraffin, så jag allt blev dimmigt. Jag var uppe lite för länge efter smörjningen, så allt böev utblinkat och jag var flottig som en julgås runt ögonen :P
Bara att smörja mer och hoppa isäng.
 
Dag sex- måndag
Jag kör bil och jobbar, det går fint med en hint av dimsyn ibland :P
Ögonen känns torra som fnöske och får massor av droppar.
Nu ska det droppas tre gånger om dagen, smörjas till kvällen och så de vanliga dropparna... dessa tar jag nog tre gånger i timmen, minst. Har beställt nya på Apotea som kommer idag eller imorgon.
Jag ser sämre på nära håll nu, men det hindrar inte från att skriva och läsa, så det funkar. 
Föräldramöte på Felix nya skola. 
 
Dag sju - tisdag
Undrar om man vänjer sig vid att inte sminka sig alls på jobbet. Jag bryr mig inte så mycket, men jag kommer att börja igen om någon vecka, det känns som att det ger "fel" intryck utan smink på något vis... löjligt, men dock. Det är känslorna som räknas.
 Jag funderar allvarligt på att investera i en luftfuktare, idag är här hemskt. Torr i halsen, munnen och om händerna. Stackars ögonen. Jag droppar och dricker och smörjer. Det regnar inte, men är grått, så det fick bli de lila hjärtbrillorna på lunchpromenaden.
Jag beställde ett par mer diskreta med genomskilnigt glas att ha gråa dagar, eftersom jag måste ha solbrillor ute varje dag året ut.
           
Såhär snygg är jag idag :P  
Ögonen ser ut som innan operationen 
sedan kvällen dag 3.
 
 
Kommentarer (0)
NoCut,

Summering dag 1

Publicerad 2016-10-05 22:34:00 i , Ögonlaser NoCut,

Det gick bra att åka hem och hämta Tjalve och promenixa med honom i höstsolen. Det fanskapet stack och sved i ögonen (solen alltså) så jag fick blunda och Tjalve höll mig i handen och ledde nig till skuggiga ställen.
Hemma så tog jag och klippte gräset och lagade middag. Lite ögondroppar då och då.
Hacka lök var fan ingen höjdare.
Fram till 16 så hade jag inte så mycket besvär, sedan blev det värre.
Mange kom och käkade med oss, och efter maten lade jag mig på soffan och njöt av underhållningen. Tjalve och Mange lekte med radiobil och vek pappersplan.
Just idag av alla dagar ville Tjalve pyssla. När mina ögon svider och jävlas.
Nåväl. Han kom isäng vid åtta, Carlos strax efter och jag bäddade med täcke och kudde och pjamas och skulle få fotmassage.
Somnade på fem röda.
Och så sov jag sött tills Mange skulle åka hem.
Jag hade pressat en iskall ögonmask mot ögonen när det gjorde som ondast, och jag tror att det hjälpte.
När jag vaknade hade jag inte ett dugg ont.
Jag pussade Mange hejdå och gjorde mig iordning, tog min värktablett och mina droppar, och nu ska jag somna om. Det börjar kännas i ögonen igen.
Godnatt!

Kommentarer (0)

Fääärdiiig!

Publicerad 2016-10-05 12:39:19 i , Ögonlaser NoCut,

Sådär, då var det gjort.
Jag fick prata med en läkare som var väldigt trevlig, sedan fick jag vänta lite, gå till ett rum och vänta lite till, ta på mig skoskydd och hårnät, och komma in i operationssalen.
Där fick jag ligga på en brits och fick ögondroppar. Bedövning och antibiotika.
Allt kändes helt ok förutom det skarpa ljuset som såklart var nödvändigt för att se mina ögon bra.
Sedan sattes en tång in av läkaren för att hålla ögat öppet. Vi började med vänster.
Jag tittade på en grön prick hela tiden. Det gick fort och luktade bränt hår, men kändes ingenting.
Jobbigt bara med ljuset, hatar starkt ljus.
Läkaren höll i mitt huvud hela tiden så att jag låg rätt, och pratade igenom hela proceduren.
Sedan svabbade han av ögat (jag såg bara ett grummel) och sedan spolade sköterskan ögat mes iskallt vatten. Vi snackar nära frostskador. Jag har aldrig upplevt en brain freeze, men jag är ganska säker på att det var vad jah kände. Läskigt.
Och så på med en bandagelins som ska sitta i fem dygn, och slutligen bort med tången och så dags för höger öga.
Jag ser bättre nu än när jag inte använt glasögon tidigare.
Nu sitter jag i vilorummet och dricker te och äter bars :) tog en kaka med :P
Ögonen känns en del, jag ska ta mina droppar innan jag går härifrån tänkte jag.
En sort ska jag ta 4 gånger om dagen MIT infektion i fem dagar. En annan ska jag ta så ofta jag kan och vill, för att smörja ögat och hjälpa till med läkningen.
Det känns bra det här.
Nu beger jag mig hemåt :)

Kommentarer (0)

På plats!

Publicerad 2016-10-05 11:00:25 i , Ögonlaser NoCut,

Nu är jag på kliniken. De är lite försenade, men det gör mig inget. Nu har jag fått ögondroppar och en lugnande tablett. Ska bli kul att se om jag kan somna med uppspärrade ögon, hihi :)
Oooh så pirrigt det är!

Kommentarer (0)

På väg!

Publicerad 2016-10-05 10:01:49 i Ögonlaser NoCut,

Sitter på tåget och är smått nervös. Gaaaah!
Solen strålar och det var tre grader varmt imorse. En jättefin dag, verkligen.
Solbrillor och annat viktigt ligger nerknölade i handväskan.
Oooh så spännande det är! Snart snart.
Jag sov som en död inatt, inga tecken på att det skulle finnas fler mususlingar i bostaden. Felix kastade äntligen den som fångats i fällan. Han skulle begrava den, sade han, men servar nog för omständigt. Han hittade ingen bra spade, och den Tjalve erbjöd honom dög visst inte till för ändamålet.
Nu så lämnar tåget Lunds station.
En bar med vanilj-mandel nyss intagen. Bra grejer :)
Tjingeling!

Kommentarer (0)

Sista kvällen som glasögonorm!

Publicerad 2016-10-04 22:01:34 i Ögonlaser NoCut,

Hoppas jag! För imorgon är det dags.
Hade tänkt skriva lite om tiden efter operationen, men jag tänker att det blir svårt eftersom jag inte kommer att se så värst mycket.
Imorgon är det alltså dags. Äntligen.
Jag har velat kasta brillorna länge, men det har alltid varit en omöjlig kostnad.
Så fick jag ett erbjudande som jag inte kunde motstå.
Halva priset. Bruttolöneavdrag.
Det betyder att det kommer att "kosta" mig ca tio tusen. Och det är det bannemig värt!
Jag har tagit ledigt ons-fre, och ska ta det lugnare än lugnt.
Min förkylning lyckades jag skrämma iväg igår.
Ångbadet ansikt med Cai-Pan- droppar i öppnade upp varenda litet hålrum i huvudet. Nässjköljning, kortisonspray, extra vitaminer, citroner och ingefära samt litervis med té kan ha bidragit.
Men idag känner jag mig inte hälften så kass som igår. Och imorgon förhoppningsvis kanoners.
Min lugg fick sig en avhyvling ikväll också, och jag tycker allt att det blev riktigt bra.

Jag ska få med mig droppar och grejer från kliniken imorgon. Sedan blir det inom Apoteket på hemvägen för att skaffa det sista. Felix har lovat hjälpa till med maten resten av veckan, i utbyte mot en hundring för att lita paintball med polarna nästa helg.
Ungen har redan bränt hela sin månadspeng. Det är bara den fjärde idag..
Nåväl, han lär sig väl.
Nu ska jag klättra upp i bingen!
Tjingeling!

Obsa luggen. Och bry er inte om färgen, jag har satt en grön gummituta på läslampan för att den ska vara lite mysigare :)

Kommentarer (0)

Förkylt

Publicerad 2016-10-03 17:57:57 i Allmänt,

Sitter och väntar på barnen som har simning. Idag är jag smällförkyld. Fan. Jag som ska lasra ögonen på onsdag. Tänk om det inte går? Jag har ju ordnat allt med jobbet osv. Sitter med mina fula glasögon hela dagarna och känner mig allmänt sunkig. Extra sunkig just nu. Får heller inte sminka mig, luggen är för lång och helt platt och jag har en och en halv cm utväxt i håret.
Livet är hårt ibland.
Igår efter passet så ramlade hela instruktörstaben ner i lokalen. Det var visst dags att fotas för hemsidan.
Jo kyss mig. Hade ni varit med på passet allihop så hade jah ställt upp, men svettig, flottig och med brillor, när alla andra är sminkade och stajlade... nope.
Nu är barnen klara!
Tjingeling!

Kommentarer (0)

Trööööött

Publicerad 2016-09-21 13:18:11 i Hypersomni,

Sådär. Nu har jag somnat tre gånger á 20 minuter. Fast andra gången glömdes jag bort och fick sova i 40 minuter :) Underligt att man kan bli sp sömnig av att sova.
Mellan varven har jag varit ute på stan och spankulerat. Sitter för tillfället i Botaniska trädgården i Lund och äter min lunch, en F1 Herbalife bar. Hur bra som helst.
Klisterlapparna kliar järnet!

Jag hör av mig snart igen :)

Kommentarer (0)

Sjukhuset

Publicerad 2016-09-21 07:16:00 i Diagnos, Hypersomni,

Så var det dags för sömnundersöknkngar. Gäääsp.
Igår jobbade jag halva dagen för att vara här 14:30. Lite tidig som jag var tänkte jag ge blod innan, men de hade stängt på tisdagar. Så jag gick till hisshall B våning 2, anmälde mig och väntade.
Förutom en timme till godo så var de en halvtimme sena, så min utmaning började i att hålla mig vaken i väntrummet.
Sedan satte de en herrans massa elektroder och grejer på mig.
När jag var klar så fick jag vänta utanför, på att en annan tjej skulle bli klar.
Sedan fördes vi till avdelning 27 för att få våra rum.
Kvällsmat serverades kl 17. Det var fiskpudding. Jag proklamerade att jag var hemskt allergisk mot fisk redan på vägen till dagrummet, och tyckte att det var underligt att vi inte blivit tillfrågade. IOM att man inte frågat efter allergier mm så förutsatte jag att det var tal om mat i stil med patienthotellet, där man kan välja bland olika rätter och tillbehör.
Jag fick vegetarisk moussaka och fem förskrämda frysta morotsskivor.
Det var jättegott.
Jag satt med den andra tjejen och jämförde våra sömnproblem.

Efter maten så tänkte jag ta en tur runt sjukhuset. Iförd sjukhusets blå mjukisbrallor, en låååång vit tunika och en hyfsat ful blå kofta, kombinerat med alla slangar och sladdar ur huvudet toppat med ett hårnät, så var jag en syn för gudarna.
Jag pratade med mamma i telefonen och det var fint väder, så jag bestämde mig för att traska på.
Det blev en tur på stan.

Väl tillbaka fick jag fika. Sedan knallade jag in på rummet och väntade på att nattpersonalen skulle koppla upp mig vid 21 så jag kunde sova.
De var en halvtimme sena, men jag hann se mycket skit på "Horders" på min lilla tv.
Ut med linserna och bums isäng!
Jag somnade och drömde konstiga drömmar. Min nya bekant berättade att hon går i sömnen och förvarnade mig att hon kanske skulle komma in, så det drömde jag såklart om.
Jag är rätt säker på att jag drömde iallafall. Helskumt.
Jag vaknade av att jag hade ont i nacken och behövde vända mig flera gånger, men sladdar och skit satt fast.
En gång vid halv två- snåret gick jag upp och kissade. Vilket projekt!
Sedan väcktes jag obarmhärtigt vid halv sju.
Jag får ingen frukost här, men får tillfälle mellan mina undersökningar vid halv tio att ordna något.

Så nu är det bara att vänta. Utan att somna.
Hungrig är jag med... mög.
Ska bli spännande att se om jag lyckas somna på deras tester.
Just nu njuter jag av utsikten. Molnen i fjärran ser nästan ut som bergstoppar :)

Kommentarer (0)

Italia <3

Publicerad 2016-07-15 18:44:00 i , MC- semester,

Här vill jag bo. Typ föralltid.
Eller inte just här kanske, men idag har varit helt magisk.
Mil efter mil på slingriga vägar mellan olika vindistrikt. Vattenfall, blommor, vinrankor på alla sidor på de branta kullarna (alperna, hehe).
Det är så vackert att man får tårar i ögonen.
På riktigt.
Dofterna, färgerna, ljuden... Ren magi. Det träffar en rakt i hjärtat, in i själen.
Idag har det dessutom inte regnat på hela dagen :)
Tillgången till wi-fi är kraftigt begränsad och det går tex inte att ladda upp bilder, men jag har fotat massor, så det kommer fler bilder och en länge redogörelse för allt detta magiska vid tillfälle.
När jag kunnat smälta det.
För just ni känns allt faktiskt väldigt overkligt.
Jag saknar inte att borsta håret särskilt mycket.
Har inte ont någonstans förutom i ändalykten, och det är visst helt ok.
Jag tror faktiskt att mina piller, Modafilin, inte funkar över huvud taget. Jag blir smärtsamt sömnig när vi bara kör, och särskilt när det regnar.
I bergspassen och runt bylandskapen så är jag hur pigg som helst.
Får kolla med min läkare när jag kommer hem.
Av mina hjärtnekymmer känner jag av NADA.
Vilket är helt sjukt.
Kan det ha med P-pillerna att göra?
Vi får se.
Nu sitter vi hör och jäser på ett skidhotell där alla andra är 70+ och bara njuter av tillvaron.
Livet. Den som njuter mest vinner :)

Kommentarer (0)

Flax

Publicerad 2016-07-13 22:43:20 i , MC- semester,

Just nu ligger jag på ett dunbolster på sovloftet i Bleds- och troligen även världens- fräsigaste lägenhet.
När vi lämnat Soça imorse så begav vi oss mot en by med tågstation.
Hälften av vårt kvinnliga sällskap hade valt att avbryta äventyret.
Efter mycket om och men- och en alkoholfri öl med jordgubbssmak- så blev det ändå så att hon hängde med till Bled.
Alltså, dessa bergspass. Dessa skogar, forsar, berg och blommor.
Jag kommer att skriva med ingående om detta när jag kommer hem. Och lägga upp bilder, det är lite svårt härifrån.
Vi kom fram till Bled efter att ha pausat för lunch i en underbar liten håla på berget.
Sjön var fantastisk.
Vi hittade snart ett boende för tre av oss.
Vi andra fyra fick kontakt med ägaren som visade oss till en annan byggnad.
Vi körde in i ett garage med en Porsche. Där sattes ribban.
Sedan visades vi till en lägenhet som var jättefin, med pentry, två sängar och allt.
Efter det så fick vi se the pent house. Och ja jävlar. Det är så fint här så man nästan skäms :)
Bilder kommer.
Vi har badat i Bledsjön och avnjutit sjukt hos mat igen, på en fin restaurang.
Och så döden traditionella cream cake, som är filodeg med vaniljpudding, grädde och florsocker.
Mumma.
Nu är det natt :)

Kommentarer (0)

Regel nummer ett

Publicerad 2016-07-13 07:53:49 i , MC- semester,

Gore-tex. Överallt.
Igår regnade det en skvätt när vi körde från Eben.
Det var för övrigt en härlig dag!
Skrev jag i måndags?
Vi kom fram till Eben och checkade in, och begav oss till en liten butik som säljer traditionella kläder.
Nästa gång ska jag ha mig ett par lederhosen, men nu kändes det sådär, de kostade över 200 euro.
En dirndl var heller inte att tänka på, ännu dyrare. Jag provade en och såg ut som en skurgumma :)
Jag hade mardrömmar på natten, och det började åska och regna som tusan.
Igår gav vi oss iväg redan 08. Då var det bergspass som hägrade.
Det regnade en timme, ordentligt, och jag som var så listig dagen innan (då det var 34 grader varmt) hade tagit ut regnskyddet ur brallorna.
Vi stannade för att tanka, och jag fick tömma skorna, krama ur strumporna och packa papper innanför trosorna för att undvika urinvägsinfektion.
Fleecen åkre på, likaså regnskydden. Sedan blev det varmt och gött trots en del fortsatt regn.
Vi var uppe på en alptopp på tretusen meters höjd. Jag köpte lite souvenirer och käkade gulaschsoppa.
Ägarens fru var halvsvensk och kom från Malmö :)
Nu har vi sovit på världens högsta kuddar i Slovenien, bredvid floden Soca, som har ett fantastiskt klart vatten :)
Dags att gå upp!

Kommentarer (0)

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela