bladspenat.blogg.se

Idag känns det bara konstigt. Hjärtat rusar, mina rörelser är ryckiga och jag "zoomar ut". Får inte riktigt luft, det trycker i bröstet.

Torr i munnen, en märklig huvudvärk. Jag som aldrig har huvudvärk. Smått illamående. Iskall om händer och fötter. 

Och så den förbannade hungern! Hungrig och sugen precis hela tiden. Så taskigt :/

 

Behöver jag säga att jag är trött? Fatalt trött.

 

Känner mig i det närmaste bakis när jag tänker efter. Tung i huvudet.

Förbannade piller. Snart tre veckor har jag knaprat i mig dem. De har kostat tusen spänn och inte gett mig ett skit i utbyte hittills.

 

Förutom det så känner jag mig inte lika lat idag som tidigare i veckan. Känner mig mer motiverad. Eller så är det bara så att min vilja är så jävla stark att jag inbillar mig att jag är med motiverad, eftersom jag liksom måste. Har ju pass ikväll. Inbillning eller inte, huvudsaken är att det funkar.

Jag fick svar från 1177 på fredagen. Då hade jag dragit i mig dubbel dos Ritalin på morgonen och kände ingen skillnad alls.

Svaret kom från en sköterska som framförde att min läkare var på semester och att hon rekommenderade mig att fortsätta med medicinen enligt ordination tills läkaren kontaktar mig den 2/3, och att det inte är vanligt att man blir trött och hungig av medicinen.

 

Jaja, jag återgick till den vanliga dosen.

 

Imorse kl 06 låg ett brev från Region Skåne på dörrmattan. Det skickades den 13/2 från min hjärtläkare.

 

JAg har tagit långtids -EKG vid ett antal tillfällen, och gjort som man ska, dvs registrerat när jag känner av hjärtklappningarna samt vad jag gör just då.

Nu hade hon bett mig att registrera när jag känner att jag håller på att somna istället.

 

DÖM av min förvåning när hon nu upptäckt att när jag håller på att somna så har jag ovanligt mycket extraslag.

 

Jag ska dit och prata med henne nästa vecka, det ska bli spännande. Äntligen någon form av samband!

Lite snabbt räknar jag då också ut att dessa piller- som ska öka vakenheten- även påverkar mitt hjärta och ger fler extraslag. Detta har vi pratat om innan, så det visste jag.

Tänk om det är slagen som gör mig sömnig! Det vore ju himmelskt att bara ha ETT bekymmer att lösa.

Nu känner jag lite att det är upp till mig att försöka synka neurolog och kardiolog, så att de kan snacka ihop sig och komma fram till något piffigt.

Jag har snokat runt lite efter behandlingar av extraslag, och inte hittat något som verkar särskilt lovande förutom en operation, där man bränner bort de små kärlem som tjuvkopplar sig själv så att de inte kan.

Låter enkelt, och ska vara ganska odramatiskt, men tanken på att de ska lalla runt och bränna mitt hjärta känns lite läskig.

Fast det där vet jag ju ingenting om ändå, vi får se vad som händer.

Just nu är jag bara glad att Tjalve kommit hem och är glad och fin, att jag har ett badkar att krypa ner i och en hyfsat fungerande vardag.

Även om jag är tröttare och yrare än vanligt, rätt så trög, glömmer saker, mår lite illa av att det är rörigt och känner att jag ska börja böla så fort jag stöter på motstånd. Som vanligt när man är övertrött.

 

 

Jag tror att de allra flesta känner igen känslan, när man bara ha fått två timmars sammanlagd sömn en hel vecka i sträck. Vad det gör med den kognitiva förmågan, kroppsspråk och måendet.

Så känner jag hela tiden just nu. Ganska jobbigt faktiskt.

Särskilt som resten av världen och livet trallar på som vanligt. Jag kan inte lägga mig på en hög av kuddar med en filt över huvudet tills det går över. Tyvärr.

 

I tisdags hade jag ingen träning, ingen Tjalve att gå på simskolan med, ingen Magnus att fira alla hjärtans dag med och inga barn som var intresserade av något som helst umgänge. Vi hade pratat om att gå på bio, men de visade ingenting som verkade lämpligt för oss alla tre. 

Så jag gick och lade mig halv nio. Somnade som en björn och sov hela natten (med undantag för när ungarna lade sig och började skräna). 

Inte var jag piggare dagen efter för det.  

Det känns tråkigt det här. Inte som i somras med modiodal. Jag har ingen ångest eller så. Men jag är liksom... slutshasad. 

Var på ett läkarbesök i morse och åkte sedan till jobbet. 

Tyckte inte att något blev gjort. Det är lite svårt att beskriva. Känns som om jag har blivit dum i huvudet. 

Åkte hem vid halv ett. Då hade jag pratat med pappa någon minut som ringde från Kanarieöarna för en liten lägeskontroll. 

När jag kom hem så kollade jag luren innan jag gick ur bilen, den hade plingat till. 

Satt och fingrade med den, och plötsligt hade det gått 45 minuter. I bilen. 

Helknäppt. 

Nu ska jag försöka ta hand om tvätten från igår och sedan lägga mig. 

Jag har försökt få tag på min läkare, skickat mail via 1177 i förrgår,  men inte hört något. 

Hur är det möjligt att jag blir trött och hungrig av tabletter som ska göra mig pigg? Som har aptitlöshet som en vanlig biverkning? 

Verkar helt sjukt. 

Ska bli skönt när Tjalve kommer hem iallafall. Så att jag har någon att krama som inte slingrar sig hela tiden :) Det behövs. 

Joråsåatteeeeeh...

i en vecka har jag nu knaprat Ritalin 20 mg. Idag ökade jag enligt ordination dosen med ytterligare 20 mg mitt på dagen.

 

Det kan ju ha ett samband, men efter en djupgående självanalys vågar jag nästa säga att det inte har med tabletterna att göra.

Jag har i hela mitt vuxna liv skapat egna verktyg för att hantera min trötthet. Genom att vara aktiv.

I skolan förde jag alltid vilda diskussioner, satt längst fram (eller längst bak och förde vilda diskussioner med klasskompisarna när jag inte skulle). Hållit igång på kvällarna, först med att hänga med polare på café, sen genom att arbeta kvällstid på restaurang, och så fick jag ju barn... då går all energi till dem när de är vakna, och när de lagt sig så går den till saker som att städa, läsa post, byta lakan, skicka mail, prata i telefon, träna, göra koreografier, spela gitarr... för om jag bara sätter mig ner och gör ingenting så somnar jag. Fastän jag inte behöver sova. Och det är ju förbaskat bortkastad tid, tycker jag.

Denna veckan så har min lilla energitjuv- likaledes energigivare- Tjalve varit på semester med mormor & morfar. Kan kanske ha med saken att göra.

Jag vet inte säkert, det lär vi märka när han kommer hem om inte annat.

 

Så är det iallafall äntligen fredag, och Eslövshelg. Skönt och jobbigt på samma gång. Blir markservice för hela slanten för min del :P Och så en massa mys, god mat och hygge i största allmänhet, såklart :D

 

Eller på lördag morgon. Tjalve ska till Kanarieöarna med mormor & morfar :) 

Lyckligtvis så slipper jag lämna honom. Vi säger hejdå på fritids som vanligt och jag kommer att låtsas som ingenting och försöka att inte storböla i bilen på väg till jobbet. 

Han har packat sin väska alldeles själv. Jag hämtade sakerna och vek dem (han ville först vika själv men det var inte så effektivt) och han lade ner dem. 

Han har fått en liten kavaj som han gärna ville packa ner och ha som tunn jacka :)

Gullunge <3

Nu ligger han och snusar i min säng. 

 

Neurologen ringde idag, sådär sex månader efter undersökningen. Hon undrade varför jag ville sluta ta medicinen jag fått (modiodal, som jag slutade med i juli), och jag förklarade igen om ångesten, nedstämdheten och nervositeten som den gav mig när jag trappade upp den pga utebliven effekt. 

Hon skrev ut Ritalin 20 mg kapsel åt mig, så ska vi se vad de ger. 

Detta samma tabletter som Carlos började med när han fick sin diagnos, och som vi fick byta pga biverkningar (ilska, ångest mm). Så vi får väl se vad det ger. 

Sömnlabbet hade inte visat på någon narkolepsi iallafall, men att jag är trött råder det inga tvivel om. 

Idiomatisk hypersomni. Än så länge. 

Huga! Vi får väl se hur det känns imorgon efter första tabletten.