NoCut ögonlaser
Då är operationen och den värsta tiden efter (hoppas jag) över.
Jag skriver ett inlägg om allt hittills.
Förundersökningen
Denna gjordes tre veckor innan operation, men jag fick en tid redan veckan efter. Mottagningen var fräsh och fin, läkaren seriös och kunnig, bra på att förklara. Det kändes proffsigt och bra. Jag fick information om vad som kan förväntas, om eventuella komplikationer, efterkontroller mm.
Dag 1- Operationen 2016-10-05
Allt går fint, och jag ser bättre när jag lämnar kliniken än när jag kom dit.
Jag tog ledigt och fick en tid på förmiddagen så att jag skulle kunna ta tåget dit.
Det var fint och soligt ute.
Jag fick först sitta ner och vänta en stund. Mottagandet var som sist trevligt och bemötandet proffsigt.
Efter en stund blev jag kallad in till en sköterska i ett stort, ljust rum, som gick igenom allt med mig igen.
Hon gav mig en påse med mina droppar, piller och salvor, samt en lugnande tablett inför själva operationen.
Vi gick igenom alla grejerna hon lagt i påsen, och bockade av dem på en lista.
Sedan fick jag sitta ut och vänta igen.
Här har jag fått lugnande, och mår rätt så bra :P
Så blev jag kallad till en läkare i samma run som jag gjort förundersökningen. Han var trevlig och skojade lite, han förstod att jag var lite nervös, men fick mig att känna mig lite lugnare med sitt avslappnade sätt.
Vi pratade igen om vad som skulle utföras, vad som kunde korrigeras och han upprepade vilka förväntningar man har på operationen.
Sedan fick jag sitta ut en liten stund, innan en sköterska tog mig till en liten hall utanför operationsrummet. Där fick jag hår- och skoskydd.
Nu är det dags!
Sedan kom läkaren, och vi gick in på rummet.
Där fanns en brits jag skulle ligga på med en jättemaskin i huvudet. "Kudden" vad skålad så att jag skulle ha stöd. Det var ganska dämpad belysning i rummet med hysteriskt starka lampor på operationsmanicken, som stack i ögonen.
Jag fick bedövningsdroppar i två omgångar av sköterskan medans läkaren knappade på datorn till maskinen och pratade lite med sköterskan. Läkaren satte in en tång för att hålla undan vänstar ögats ögonlock så att jag inte kunde blinka. Den stora manicken kom närmare och jag tror att den hade två grejer som det kom ånga ur för att hålla ögat fuktigt, men jag kände inget.
Så skulle jag stirra in på en grön prick för att maskinen skulle mäta något.
Sedan var det dags.
Läkaren häll i mitt huvud så att jag inte skulle ligga snett, och pratade med mig genom operationen. Det gick fort, kanske 40 sekunder per öga.
Det fräste som tomtebloss och luktade bränt hår. Jag skulle bara ligga still och stirra på den gröna pricken.
Så var det klart!
Läkaren svabbade av ögan, och sköterskan spolade med iskallt vatten. Brain freeze!!
Ocjh så samma veva med öga nr två.
När allt var klart fick jag ta igen mig i ett mycigt rum med fika, och sedan sade jag hejdå och åkte hem.
Sköterskan från första rummet, med medicinerna, kom in och tittade till mig och önskade mig lycka till.
Vilorummet. Väldigt mysigt.
Direkt efter operationen!
Jag tog tåget hem och hämtade Tjalve på fritids.
Då hade det börjat bli ordentligt besvärligt med ljuset, jag kände mig bländad.
Vi kryssade fram i de skuggia partierna vi kunde hitta, i den strålande solen fick jag gå med armarna framför ansiktet som en ljusskygg vampyr :P
Väl hemma ordnade jag middag (någet Felix lovat att göra...) och sedan kom Magnus hem till mig, och vi åt.
Jag har en mask med gelékulor i som man sätter för ögonen och har runt huvudet med ett gummiband. Den har legat i frysen i ett år och väntat på rätt tillfälle, vilket visade sig vara nu.
Vi hängde i soffan, jag låg och blundade med masken och slötittade lite på teve. Tror att det kanske var
"I huvudet på Gunde Svan" med Anders Eriksson, som Mange gärna ville se.
Jag hade bäddat med täcke och kudde i soffan, och var laddad med pjamas och allt.
Jag sov som en gris när programmet började.
Så vaknade jag till, fick barnen isäng, och Mange åkte hem.
Laddade med ögondroppar, värktabletter och nässpray.
Dag två - torsdag
Torsdagen var en dimma. Jag tror att jag sade till Tjalve "Men jag kan inte se!" minst hundra gånger när han ville visa mig något eller ha hjälp.han fick lära sig klättra i skåpen, hämta dricka och göra smörgåsar helt själv. Det gick finfint.
Carlos skötte sig själv på morgonen Jag och Tjalve bara latade oss.
För en gångs skull ville ungen inte sitta och hålla på med iPaden, utan han ville hellre pyssla och baka.
Jag kunde inte se på en skärm. Kunde knappt öppna ögonen. De rann och rann, och känslan av starkt bländande ljus var ganska påträngande och vidrig, det hjälpte inte ens att jag blundade.
Vi rullade ner i hela lägenheten och hade bara små ljus tända.
Jag lyckades hitta en serie med klipp till Tjalve på paddan som visade hur man vek en massa Origami, så han beväpnade sig med sax, tejp och papper och skred till verket.
Jag satt med honom med min ögonmask och drack té, sedan gick jag och lade mig igen, och gick bara ur sängen för att gå på toa eller mata Tjalve.
Han sprang runt i mörkret med sina pappersfigurer och levde rövare, men jag kunde ju glädja mig åt min sk idiopatiska hypersomni- så fort jag blundar så somnar jag. Oavsett vad.
Carlos tog hem en kompis och jag glömde laga middag. Sedan somnade jag om och glömde lägga barnen.
Fixade det lite hafsigt, tog droppar och piller och lade mig igen.
Tårarna rann så att kudden blev blöt, men jag hade faktiskt inte alls ont.
Morgon och kväll dag 2. Det går inte
att öppna ögonen mer- det käns som att
jag ska blända sönder dem.
Dag tre - fredag
Jag vågar mig ut en kortis och ögonen slutar rinna.
Fredagen började likadant som torsdagen. Ögonen rann, massor av t´r, tända ljus i en mörk grotta.
Rätt mysigt.
Efter lunch så vågade jag och Tjjalve oss till Salle för att handla lite. Jag med solbrillor och solhatt, han i drakdräkt och foppatofflor. Han höll mig i handen och ledde mig, jag gick ock kisade och blunade om vartannat.
Det gick finfint, men det var jobbigt för ögonen.
Väl hemma så började jag laga middag så smått. Felix hade lovat att hjälpa mig med middagen de tre första dagarna efter operationen, men det hade han visst förträngt...
Potatisgratäng tar tid. Och jag vägrade hacka lök, så allt blev lite sådär. Men den baconlindade fläskfilén var iallafall ätbar, med riktigt smarrig gräddsås.
Resten av dagen höll jag mig i soffan, motstog frestelsen att lägga mig i sängen.
Jag hade optimistiskt nog bokat tvättstugan, men det var bara att glömma.
Så kom familjen hem, vi käkade och den bländande känslan avtog allt mer.
Morgonen dag tre. Sedan blev det bara bättre.
Dag fyra- lördag
Jag kan ge mig ut tack vare grått väder, och får städat lite.
Den obehagliga känslan av att bländas är nätan helt borta till kvällen.
Det kändes bättre på morgonen. Ögonen rann inte lika hysteriskt och jag kunde faktiskt öppna dem utan att rädsla över att de skulle bländas ihop till små russin.
Barnen skulle iväg med pappa och syrran med familj för lite äventyr på Kungsbygget. Jag vågade mig inte på något sådant, och Manges rygg tillåter det inte heller.
Så vi tog det lugnt hemma. Jag vågade mig på att dammsuga och moppa, det tog halva dagen, sedan tog vi en promenix ner till stan och tillbaka. Det var mysigt och gick hyfsat med solbrillor, det var ganska grått och regnigt
Sedan kom vi hem, snodde ihop en Budapeststubbe som Felix önskat sig sedan han fyllde år, och när barnen kom hem så fikade vi och hade lite mysigt.
Nu var den bländande känslan nästan helt borta!
Dag fem- söndag
Idag ser jag riktigt bra, och är bara lite ljuskänslig. Nu ska linserna ut!
Salva och nya droppar.
Idag var i stort sett en vanlig söndag, men pauser för ögondroppar. Vi tog en promenix till ICA och en sväng inom nya lekplatsen i Trollsjön.
Promenix med besök i Trollsjön
Mange beställde köttbullar med kokt potatis och gräddsås, och vi rundade av helgen med äppelkaka och över en liter vaniljsås :P
Till kvällen innan jag lade mig så skulle bandage-linserna ut. Det var läskigt, de satt som berget och jag var rädd att peta mig i ögat på "fel" ställe. Men ut kom de.
Och med det uppstod en smått skavande känska. Jag skulle smörja med en ögonsalva, som innehöll vaselin och paraffin, så jag allt blev dimmigt. Jag var uppe lite för länge efter smörjningen, så allt böev utblinkat och jag var flottig som en julgås runt ögonen :P
Bara att smörja mer och hoppa isäng.
Dag sex- måndag
Jag kör bil och jobbar, det går fint med en hint av dimsyn ibland :P
Ögonen känns torra som fnöske och får massor av droppar.
Nu ska det droppas tre gånger om dagen, smörjas till kvällen och så de vanliga dropparna... dessa tar jag nog tre gånger i timmen, minst. Har beställt nya på Apotea som kommer idag eller imorgon.
Jag ser sämre på nära håll nu, men det hindrar inte från att skriva och läsa, så det funkar.
Föräldramöte på Felix nya skola.
Dag sju - tisdag
Undrar om man vänjer sig vid att inte sminka sig alls på jobbet. Jag bryr mig inte så mycket, men jag kommer att börja igen om någon vecka, det känns som att det ger "fel" intryck utan smink på något vis... löjligt, men dock. Det är känslorna som räknas.
Jag funderar allvarligt på att investera i en luftfuktare, idag är här hemskt. Torr i halsen, munnen och om händerna. Stackars ögonen. Jag droppar och dricker och smörjer. Det regnar inte, men är grått, så det fick bli de lila hjärtbrillorna på lunchpromenaden.
Jag beställde ett par mer diskreta med genomskilnigt glas att ha gråa dagar, eftersom jag måste ha solbrillor ute varje dag året ut.
Såhär snygg är jag idag :P
Ögonen ser ut som innan operationen
sedan kvällen dag 3.
