Lättflörtad
Tjalve snarkar. Det är ett konstaterat faktum.
När Tjalve snarkar så kan inte Carlos sova. Det är ett bekymmer. Carlos blir grinig och dessutom arg på Tjalve, som lovar dyrt och heligt att han ska sluta snarka, och att han gör så gott han kan.
Så har det hänt ibland att han får sova hos mig.
En lite passande ursäkt för att jag ska få ha lite extra Tjalvemys, absolut.
Jag menar- min säng är ju stor och halvtom 10 nätter av 12, så varför inte?
Men så har det också varit en väldigt mysig tanke, mysigt att krypa ner till den varma lilla kroppen som snusar, klappa på den lilla kinden och känna små händer som trevar efter mina... händer?
Där spricker det.
Jag vaknar hur många gånger som helst under natten av att någon pressar en häl mot min mjälte, trycker sina knän mot mina njurar eller tår i mitt öra.
Trasslar in sig i mitt hår. Sparkar av sig täcket så att jag fryser (jag har ingen inbyggd kamin som vissa andra), försöker åla in i min pjamas om jag råkar ha den på mig och lägger sig på tvären med ena låret över min hals och en panda i armhålan.
Det blir jobbigt att sova, liksom.
Så bestämmer vi att inatt, så ska alla ligga i sina egna sängar. Jadå, inga sura miner, det går fint. Det är ju ändå långt dit...
Igår var en sådan natt.
När vi körde hem från träningen via Ica för att hämta ett paket, så känner jag hur Tjalve sträcker fram sin panda och lägger på min axel när jag kör. Jag gosar lite med den, och den gosar tillbaka.
-Hörde du vad han sa? Frågar Tjalve.
-Nej, det gjorde jag inte, svarar jag.
-Jag tror han säger det igen *mummelpipgruffa*
-Jag hör inte.
-Okej, men han frågar om inte han skulle kunna få sova i din säng inatt....
-Men lilla Pandan, ska du låta Tjalve sova alldeles ensam då? Frågar jag och riktar mig såklart mot pandan.
-Jaaaa, han har fler små vänner i sin säng, så det är ingen fara, svarar "pandan" med sin lilla Tjalveröst.
-Jaha, svarar jag, jo men dåså.
-Eller.... säger pandan- eller så skulle ju Tjalve kanske kunna sova tillsammans med mig.... Och dig. I din säng....?
-Det tror jag inte att Tjalve vill, försöker jag smått övertalande intala pandan.
-Jooooodå, det vill jag gärna! Om jag får? Säger Tjalve med sin helt vanliga lilla Tjalveröst.
Suck. Jag är såld.
Och som om det inte var nog med det, så ligger han där nu igen. Snarkofagen <3
Snipp snapp snut, så var sagan (långt ifrån) slut.
