Pust
Operationen gick fint. Läkaren Torbjörn var en glad prick och vi lyckades få in några garv. Jag var visst inte en typisk patient på deras avdelning, de flesta andra har problem med att de svimmar.
Nåväl, när klockan var runt 14:30 var jag klar. Blev utsjasad i cafeterian där en snubbe tvingades göra ostmackor åt mig. Jag skulle min själ inte åka hem utan lite fika.
Sket sig med den fastedagen, med andra ord.
Och så var det ju det där med bilen.
Var tusan ställde jag den? I ett p-hus, det visste jag. Men jag pratade ju med pappa när jag parkerade...
Hittade efter en snirklig bana rätt p-hus. Nästa problem. Vilken våning?
Försökte minnas hur länge jag gick i trappan. Inte länge.
Testar våning två.
Och se på fan, där stod (låg? Vad gör bilar egentligen?) Pärlan i all sim prakt och blinkade. Jag tryckte såklart frenetiskt på nyckeln för att hitta bilskrället.
Jag had förstrött sett mig om efter någon slags betalautomat utan framgång.
Tänkte att det där löser man väl när man kör ut.
Icke!
Suck... fick lalla ut bilen framme vid bommen (alla bakom blev jätteglada, jag lovar) och började springa runt som en halshuggen höna.
For på ett par människor som antingen hade månadskort eller själva letade efter en automat...
Det fanns en. EN!!!
Men dock. Jag pröjsade, kom ihåg både biljetten och kortet, och skuttade (faktiskt) tillgjort och bekymmerslöst tillbaks till bilen.
Och så ut.
FAKKING MALMÖ!! Allt var för fan under rivning. Eller nåt. Navigatorn fick tuppjuck och jag hamnade på en cykelparkering vid en busshållplats. Inte helt lätt att vända där, kan jag säga.
I ett svagt ögonblick hade jag (stressad som fan) bokat en tid samma eftermiddag för hjulskifte på dalbyvägen. Ja vaddå?! Hon ringde ju när jag satt i 110 på motorvägen utanför Lund med fyra koppar kaffe i muggen, stursk som tusan, och kände att 15:40 är ju huuur sent som helst!
Jag var framme 15:39.
Då var det gjort! I år ska jag fanimej inte överraskas av halkan tillsammans med alla andra idioter. Jag ska glida runt på mina dubbdäck som en... ja, nåt jäkligt bra iallafall.
Eftersom jag även ska in och opereras imorgon, i Ystad, så skulle jag ringa till OP idag för att få min tid.
Jag skulle ringa mellan 13:30-14:30.
Det gick inte, då jag var inlagd.
Syrran hjälpte mig, och meddelade glatt att jag fått tid 07:15.
I YSTAD!
Lord!
Det fick inte att få ändrat.
Lyckligtvis kunde Petra ha Tjalve över natten.
Mange kommer hit ikväll och kör mig imorgon (jag fick i tisdags reda på att jag inte får köra själv. WTF??).
Så efter hjulbytet har jag:
Kört hem
Gått i tvättstugan.
Lämnat kläder till Tjalve.
Gått i tvättstugan.
Åkt till apoteket (jag SPRANG in fem minuter innan stängning. Descutan, för faaaan!), åkt till mamma och pappa (Carlos är där) för att hjälpa Carlos med spanskan. Carlos var ute och sprang.
Där och då ville jag kasta mig ut för balkongen.
Körde hem. Fick ett psykbryt och ett anfall av självömkan i garaget (stackars Pärlan).
Tvättstugan.
In i lght med torr tvätt.
Iväg till mamma och pappa igen.
Spanska med Carlos.
Hem!
Tvättstugan.
Dammsugning.
Mat! Pannbiffar, ris och mammas sallad. Inte en minut för tidigt.
Och ett stort glas viiiiin.
Jag ska fasta från 00, så det är lugnt.
Snart ska jag in i duschen med mina kuliga blå svampar och skrubba min stackars desinficerade kropp.
Sedan blir det bingen ftw!!
