Lilla hjärtat...
Plötsligt befinner jag mig i en sjukhussal med fyra sängar och fem främmande personer, fyra av oss är iförda vita mjukissärkar á la Landstinget.
Att köra till UMAS är en grej, att parkera är en helt annan. Men jag lyckades, och jag var i tid. Mest för att jag lämnade hemmet 80 minuter innan tiden för besöket.
Jag fick skrubba mig och tvätta håret med spritdoftande svampar både igår och imorse. Lik förbannat var sköterskan här och skrubbade på mig igen. Misstrodd, uppenbarligen.
Morgonen gick åt till att försöka logga in på skola24 (vilket fortfarande inte lyckats i appen, jag har fått göra det via chrome) för att frånvaroanmäla Carlos. De ringde från Kärråkra med en tid till röntgen hos Capio idag 10:15 (vilken han klarade utan anmärkning).
Sedan skulle jag få tag i Carlos, hans morfar och berörda läkare.
Mitt i detta ringer skolkuratorn angående ett möte (hey, varför besvara ett mail med ett mail, liksom).
Sittandes på toa bokar jag (tror jag. Kanske?) in ett möte med henne på onsdag mellan besöket på BUP och utvecklingssamtalet på skolan.
Kommer så på att Felix nämnt att han ska till tandläkaren för en sista justering av tandställningen idag och missar sitt matteprov. Jag måste anmäla frånvaron till skolan.
Mög. Det skulle gjorts innan 08.
Skjuter upp det ytterligare (nu är det f.ö. gjort) och kastar mig in för desinfektion i duschen. Och jag menar det.
Håret är som svinto och huden som fnöske.
Myyyys.
Fyra koppar kaffe fick plats i min termosmugg.
Tänker att jag kan väl lika gärna fasta fram till middagen, idag är knappast en sämre dag än andra.
Så nu ligger jag här. Med huvudvärk och kurrande mage, rapar kaffe och stinker som en trebarnsmorsa på dekis (ren sprit, alltså).
Tänker att jag kanske ska sova lite. Det är i mitt fall lättare gjort än sagt.
Om jag kan slita mig från att läsa tidningen, nu mär jag för en gångs skull har tid.
